I den här avhandlingen analyseras Suzanne Ostens teater för unga. Osten har en lång karriär inom teatern där hon bland annat skrivit och regisserat pjäser för barn och vuxna och arbetat som konstnärlig ledare på Unga Klara. Genom Ostens arbete har konst för barn givits en tyngd och plats i samhällsdiskussionen som är nära nog unik. I avhandlingen diskuteras Ostens scenkonst för unga med exempel ur fem av hennes teateruppsättningar för barn: Paddakvariet (1988) Delfinen (1992) Irinas nya liv (1996) Flickan, mamman och soporna (1998) och Lammungarnas fest (2014). Både den konstnärliga aspekten och den politiska aspekten av Ostens teater för unga lyfts fram. Återkommande linjer vad gäller tematik och konstnärlig gestaltning diskuteras, och synen på barn och barndom. I avhandlingen beskrivs Ostens teater för unga, och likaså hennes konstnärskap, som något som växer sidledes och utmanar tankar och idéer om barnslighet och vuxenhet och i ett större perspektiv även vad som kan betraktas som teater för barn respektive teater för vuxna. Avhandlingen kan läsas som en introduktion till Suzanne Ostens scenkonst för unga. Avhandlingen ger också en översiktlig presentation av föreställningsanalys/uppsättningsanalys som metod, med analyser ur ett antal teateruppsättningar för unga. Detta är en doktorsavhandling i teatervetenskap vid Stockholms universitet 2018