Inanna var den mäktigaste gudinnan i det forntida Sumer. Den sumeriska högkulturen i södra Mesopotamien, nuvarande Irak, blomstrade under perioden 4000 till 2000 före vår tideräkning. Längs floderna Eufrat och Tigris växte stora städer upp. Den största staden av dem alla var Uruk, som också var centrum för dyrkandet av gudinnan Inanna.

Berättelserna om Inanna dominerade den sumeriska litteraturen, som är mänsklighetens äldsta skrivna litteratur. En anledning till gudinnans stora popularitet var hennes mångsidiga personlighet. Gudinnan kunde uppträda som en ung förförisk kvinna, trogen syster, mogen moder och iskall krigsgudinna. Hon bröt ofta mot uppställda regler och färdades där ingen annan varit. Hon kunde bete sig dumdristigt och vara den kvinnliga visheten personifierad.

Den mest berömda av hennes färder var den ödesdigra nedstigningen till Underjorden. Denna berättelse ingick i sångcykeln om den passionerade och dramatiska kärleken mellan Inanna och herdekungen Dumuzi. Varje nyår spelades denna berättelse upp i form av ett rituellt drama som kulminerade i ett heligt bröllop mellan Inanna och den härskande kungen, vilken personifierade Dumuzi.