I Tystberga norr om Nyköping, i prästgården med anor från 1300–talet, där historien viskar i vrårna, står Anita Grede och väver som om tiden inte fanns. Tankarna om förr och nu virvlar runt och blandar sig i bilderna. De är ofta stora i både bildlig och ordagrann bemärkelse. Anita Grede värnar om grundläggande sammanhang som vi riskerar att tappa bort i vårt komplexa samhälle. Hon står upp för sin övertygelse, även i motvind, men det kräver styrka och mod – och det behövs bekräftelse. En som redan på 1970–talet bekräftade henne var Ingmar Bergman, och mötet med honom ledde till hennes textila genombrott. Ända sedan dess har hon varit textilkonstnärinna och det har blivit många gobelänger genom åren, och även olika kulturprojekt. Det senaste är skulpturen Moder Jord vid Skavsta flygplats. Den stod klar sommaren 2016 och vindskyddet intill Skavstas svarta madonna, tillkom tre år senare. Boken om Anita Grede kan ses som en biografisk konstbok. Den berättar hur hon tänker, och hur det ena lett till det andra i hennes liv, och hur det visar sig i konsten. Boken handlar om ett livsverk som vill påminna om väsentligheter i livet.