Dagböcker och anteckningar 1950-1962
Flera generationer av kvinnor har fängslats av den amerikanska författaren och poeten Sylvia Plath (1932-1963), som skrev romanen Glaskupan och diktsamlingen Ariel, men lika mycket av hennes tragiska öde. Hon blev under sextio- och sjuttiotalen till en symbol för kvinnans kamp för självständighet och frihet.
Plaths efterlämnade dagböcker speglar livsglädje och dödslängtan och ger läsaren en djup inblick i hur hon formades, utvecklades och levde. Redan som artonåring konstaterar hon klarsynt att villkoren för män och kvinnor är mycket olika. "Jag tycker inte om att vara flicka, för som flicka måste jag lära mig inse att jag inte kan vara man." Hon vill skriva och bli författare men tvivlar på sin begåvning. Periodvis lider hon av depressioner och redan 1953 försöker hon ta sitt liv.
Under collegetiden söker hon oavbrutet mäns sällskap, blickar, bekräftelse, samtal, beskydd och kroppar. I Cambridge lär hon känna Ted Hughes, även han författare i vardande. Allt verkar på ytan perfekt: de gifter sig, reser och arbetar tillsammans, får två barn och slår sig ned på en gård på engelska landsbygden. Men skenet är bedrägligt, äktenskapet ohållbart: Ted har bedragit henne. Sylvia flyttar till London där hon 1963 begår självmord, endast trettio år gammal.
Sylvia Plaths dagböcker publicerades i svensk översättning 2003 och återutges nu i Norstedts klassikerserie.