Den judiska befolkningen i Prag var under århundraden ett viktigt kulturellt inslag i staden. Dess historia är ett mikrokosmos av hela det kontinentala Europas judiska historia. Redan på 900-talet började judar bosätta sig i Prag på båda sidor om Moldau. På 1500-talet var den judiska bosättningen på östra flodstranden inte bara Europas största "judestad" utan också den mest kreativa. Till Prags andliga välstånd bidrog judiska vetenskapsmän som astronomen David Gans, Tycho Brahes och Johannes Keplers förtrogne, och rabbinen Juda ben Löw.

Det judiska Prag skildrar livfullt och intresseväckande Prags tusenåriga judiska historia. Det är en krönika om människor som hånats, förföljts och mördats, men som också under tider av tolerans blev bemötta med aktning av sina kristna grannar. Under den svenska belägringen av Prag 1648 kämpade kristna och judar sida vid sida. Det var först i mitten av 1800-talet när tjecker stred med tyskar om statsrätt och språkfrågor som många tjeckiska berättelser för första gången började få starka inslag av rasisitiskt betingat judehat.

Kring sekelskiftet hade de flesta judarna i Prag en mer traditionell än religiös anknytning till sin tro. Och det är nu som många av dem skapar konst och litteratur som skulle bli internationellt uppmärksammad, t ex Franz Kafka, Franz Werfel, Egon Erwin Kisch, Emil Orlik och Max Oppenheimer. På 1930-talet var både Endre Nemes och Peter Weiss elever vid Prags konstakademi.

---

Ralph Herrmanns är journalist och fotograf och har skrivit ett trettiotal böcker. Han har varit korrespondent för LIFE-International och skriver nu bl a konstkrönikor för Dagens Industri. På Natur och Kultur utgav han senast Haberlands, En familj som byggde Berlin (1996).