Denise sneglar mot Hamid i samma stund som hon svarar i telefonen. Han har den där misstänksamma blicken igen och ser avvaktande på henne. Hon låter glad på rösten när hon svarar med sitt namn, men så fort hon hör rösten i andra änden händer det någonting inom henne. Hon förstår inte varför, men hon blir plötsligt lite darrig på händerna och hjärtat börjar rusa. "Är det Denise? Denise Laursen?" frågar en kvinna med djupt allvar i rösten och i samma stund förstår Denise vad samtalet faktiskt gäller. Hon skruvar nervöst på sig där hon står, samtidigt som hon nätt och jämnt får fram ett knappt hörbart "ja". "Vi har fått in en polisanmälan som rör hot och våld efter en händelse som ska ha inträffat igår eftermiddag." Återigen söker Denise Hamids blick, som i ett hjälplöst försök att komma på vad hon ska säga. Hon vet att ingenting av det hon vill säga, kommer låta vare sig trovärdigt eller vettigt. Kanske är det därför hon förblir tyst och paralyserad. Men en sak vet hon, att den som är orsaken till att hennes liv vänts upp och ner, står alldeles framför henne.