En helt vanlig torsdagskväll under senvintern 1957 satt tre män och hade tråkigt på det öde pensionatet vid kusten. När det knackade på dörren ville de inte öppna. När det knackade på dörren ville de inte öppna. Utanför stod en man som påstod sig ha varit Raoul Wallenbergs chaufför i Budapest. Männen inne på pensionatet kunde liika gärna ha suttit kvar och berättat sina allt grymmare historier för varandra. Men det gjorde de inte. De öppnade.