Den 14 februari 1989, på Alla hjärtans dag, fick Salman Rushdie ett samtal från en journalist på BBC som sa att han hade blivit “dömd till döden” av ayatollah Khomeini. Han fick för första gången höra ordet ”fatwa”. Brottet? Han hade skrivit en roman som hette Satansverserna, och som anklagades för att vara ”motståndare till islam, profeten och Koranen”.

Så börjar historien om hur han fick gå under jord, flytta från hus till hus och dela sitt hem med beväpnade poliser. Han ombads att välja en alias som polisen kunde använda, och kom att tänka på sina favoritförfattare Conrad och Tjechov. Det fick bli en kombination av deras förnamn: Joseph Anton.

Hur är det att leva under mordhot i mer än nio åt? Här är det att arbeta under sådana omständigheter? Hur är det möjligt att hålla kärleken vid liv och att finna en ny kärlek? Hur formar den förtvivlan han känner hans tankar och handlingar? Hur lär han sig att till slut slå tillbaka? I denna memoarbok berättar Rushdie denna historia för första gången. Berättelsen om vår tids viktigaste kamp för yttrandefrihet. Han berättar om hur slitsamt och ibland komiskt livet kan te sig när man måste dela bostad med beväpnade poliser, om kampen för stöd och förståelse från regeringar, förläggare, journalister och författarkolleger – och om hur han till slut fick sin frihet.

Joseph Anton är en uppriktig berättelse, medryckande, provocerande och gripande och mycket angelägen. För det som hände Salman Rushdie var första akten i ett drama som fortfarande pågår i världen varje dag.