Varje tid har haft sin Don Juan, här berättas om en av dem.

Det började på 1600talet i Spanien med en munk och dramatiker, som kallades Tirso de Molina. Han berättade om en självhärlig, övermodig Don Juan som trotsar Gud och människor och allt vett, och all anständighet – bara för trotsets skull. Han vet att han går mot fördömelse, men han står inte ut med att erkänna någon överhet. Tirso de Molina ville varna sin samtid – den stolta stormakten Spanien på väg mot sin undergång.

Det är denne äldre Don Juan som Lars Gyllensten griper tillbaka på, den egenmäktige som går mot sin undergång därför att han inte kan annat, när han väl låtit sig gripas av viljan till makt och självhärlighet. I sitt följe har han en tjänare, Juanito eller Lille Johan, och han blir en Gyllenstens hjälte. Han är en svag och öppen människa, känslig och oregerlig, som dras till Don Juan därför att han vill övervinna sin svaghet och bli stark. Men det går illa med det programmet, Lille Johan får pröva om.

Makten, den mänskliga makten och självrådigheten förslår inte, den leder oss vilse om vi släpper den fri – så kan kanske sensmoralen i Gyllenstens historia formuleras. Men hans roman är samtidigt en spännande och munter berättelsen om två klipska skälmar, som det har roat honom att följa i spåren.