Med tre uppmärksammade novellsamlingar i bagaget har Cecilia Davidsson blivit en av våra mest spännande unga prosaister, den kanske mest namnkunniga representanten för en ny och sparsmakad novellkonst som gör dramatik av det som kan se ut som händelselöshet. Hon har hämtat sina motiv ur vardagen och samtiden, även om de utspelats i vitt skilda miljöer och livslägen.

Men i sin nya bok gör hon något annorlunda. Den är en roman, kort och koncentrerad visserligen, men placerad i en mer obestämbar tid och med en gäckande handling. Suggestiv, rolig och förbryllande. Och sorglig. Om en gammal man som verkar ha hamnat i fel tid. Har han blivit senil, råkat ut för en olycka, eller vad är det som har hänt? Förlorad i tid och rum vankar han omkring i sin lägenhet och undrar vem han är, var han kommer ifrån. Han vill ha ett liv att berätta för flickan som hjälper honom och en berättelse kommer till honom, en berättelse som utgör romanens större del. Men berättelsen passar lika lite som han själv in i något sammanhang. Den talar om en ännu större ensamhet, i en underligt avlägsen kristid och om en egenartad liten man med ceremoniösa vanor. Sjunken hjärna är en historia som likt sin huvudperson tonar bort i en gåta om minnets och identitetens natur.

Vintern 2005 tilldelades Cecilia Davidsson Samfundets De Nios vinterpris på 40 000 SEK.