NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET 2020!

I Jordlöparens bok undersöker Thomas Tidholm vårt förhållande till naturen men också naturens ambivalenta förhållande till oss. Denna underbara tankebok om konst och natur tar med läsaren på en lika poetisk som förbryllande vandring genom historien och biologin.

»Konsten kan vara en försoningsgåva, en utsträckt hand, ett klarmedel som samlar upp grums. En mystifikation så stor att man kan leva i den, en transponering av det gamla Jaget till något helt annat«, skriver Thomas Tidholm.

Den stora frågan är: Kan vi människor göra något för att glädja myrorna och alla de andra?

"en civilisationskritik som är vass mot mänsklighetens dumheter, men vänlig mot människan. (...) den är ett flöde att färdas med i, ett samtal att mötas i."
Västebottens-Kuriren, Therese Eriksson

"Naturligtvis faller jag som en fura för den här underbara boken och det starka, solidariska och varma tankegodset som kommer till uttryck i den."
Värmlands Folkblad, Frida Lindström

"Starkt tankeväckande."
Norrländska Socialdemokraten

"tonen i texterna är förrädiskt len, hullingarna märks knappt förrän det är för sent. Sen är man gärna fast."
Dala-Demokraten

"sympatiskt, tankeväckande och spännande. (...) Den känns som en god vän. Stoppa ner den i packningen och dra till skogs." 
Borås Tidning, Kristian Fredén

"Såhär ser poesi ut när den är öppen för alla."
Expressen, Daniel Sjölin

"Tidholm har ett sympatiskt tilltal och bjuder in läsarna till en naturvandring som väcker många tankar bortom orden." 
Söderhamns-Kuriren

"En snillrik ögonöppnare, som ställer sig mitt bland tidens viktigaste frågor. Allt på lika underbar som underfundig tidholmska.(...) Tidholms bok är en av mina personliga svenska läsfavoriter från året. Kul att se den på Augustlistan."
Ystads Allehanda, Sune Johannesson

"Men, allra gladast blir jag nog om "Jordlöparens bok" kniper (August)statyetten, denna vackra bok med sina skarpt vemodiga betraktelser över människans förhållande till naturen, där konsten och litteraturen slår en bro mellan dem, och där språket - ofullständigt - lyser vägen: Språket är en ficklampa. Den lyser upp stigen, den irrar på sidan, men lämnar det mesta i mörker."
Svenska Dagbladet

"En bok som gör sig nödvändig, en bok att tänka med." 
Gotlands Tidningar, Håkan Anderson

"En smått underbar bok att samtala med, att gruffa med, i all vänskaplighet. Inte minst har Tidholm i sina starkaste stunder en förmåga, inte alldeles olik Wisawa Szymborskas, att påminna oss om vikten av att aldrig sluta förundras. Han lyckas med konststycket att vara svartsynt lakonisk samtidigt som han spärrar upp ett par nyfikna ögon."
Nordvästra Skånes Tidningar, Ann Lingebrandt