RWANDA, 1979
I närheten av Nilens källa, högt uppe i de rwandiska bergen, står en staty av en svart madonna. Här ligger också internatskolan Notre-Dame-du-Nil, dit de rika och mäktiga sänder sina döttrar för att de ska hållas på avstånd från stadens faror och frestelser. Men på skolan frodas istället nedärvda fördomar mot alla som inte tillhör majoritetsfolket hutu. Och medan regnperioden pågår för fullt utanför, trappas den hatiska och våldsamma stämningen upp innanför skolans väggar.

Scholastique Mukasongas prisbelönta roman Madonnan vid Nilen utgör en prolog till folkmordet i Rwanda 1994, där skolan blir till ett mikrokosmos av det rwandiska samhället. Genom två av eleverna på skolan, Virginia och Veronica, närmar sig Mukasonga vad det innebar att vara tutsi i en hutudominerad skol­miljö utsatthet, förtäckta hotelser och trakasserier, inte minst när Gloriosa, som är dotter till en hutuminister, är i närheten. När Gloriosa vid en utflykt till statyn får för sig att madonnans raka, lilla näsa är en typisk tutsi-­näsa och bestämmer sig för att åtgärda detta, tar berättelsen en dramatisk vändning. Med sitt giftiga tal om tutsierna som »parasiter«, »orena« och »avfall« visar Mukasonga hur viktigt språkbruket var redan vid den här tiden och att folkmordet inte uppstod ur ett vakuum.

»Mukasongas mästerverk.« New York Review of Books

Scholastique Mukasonga föddes 1956 i Rwanda, där hon levde fram till 1992 då hon flydde till Burundi. Hon lyckades ta sig till Frankrike och undkom på så vis den stora katastrof som drabbade så många, bland dem hennes far och mor, och fem av hennes syskon och deras barn. Madonnan vid Nilen från 2012 är hennes debutroman. För den tilldelades hon ett flertal priser, bland annat det prestigefyllda Renaudot-priset i Frankrike. Romanen har även filmatiserats.

Romanen är översatt av Maria Björkman, som tidigare översatt bland andra Annie Ernaux, Nina Bouraoui och Marie NDiaye.

Modesta, sa Gloriosa, har du tittat noga på Madonnans ansikte?
Vilket av dem?
Ansiktet på statyn av Vår Fru av Nilen.
Vad är det med det? Visserligen är det olikt andra Mariors ansikten. Det är svart. De vita har sminkat det svart. Det var antagligen för att glädja oss rwandiska flickor, men hennes son i kapellet är ju fortfarande vit.
Men har du tänkt på hennes näsa? Det är en liten, alldeles rak näsa, en tutsinäsa.
De tog en Jungfru som var vit, målade den svart och behöll de vitas näsa.
Ja, men nu när hon är svart är det en tutsinäsa.
Du vet, på den tiden stod de vita och missionärerna på tutsiernas sida. Så för dem var det ganska bra med en svart Jungfru med tutsinäsa.
Ja, men jag vill inte ha en Helig Jungfru med en tutsinäsa. Jag vill inte längre be inför en staty som har en tutsikvinnas näsa.

Utdrag ur Madonnan vid Nilen