Metaforer är ord och uttryck som används bildligt, till exempel idéspruta, folkhem, kioskvältare, curlingföräldrar, navelskådare och datormus. Så kallade bleknade metaforer är så vanliga i språket att vi inte längre ser själva bilden, som stolsben, takskägg, hårdhjärtad, avslöja, släcka lampan eller surfa på nätet.

Metaforer finns i slang, tekniska beskrivningar, lyrik, rapporter, vardagsskvaller, sportreferat - överallt. De skapas av alla slags människor av alla möjliga skäl och mest för att de bara trillar ner på tungan. Språket skulle fungera avsevärt sämre utan metaforer; vissa saker skulle vi faktiskt få svårt att tala om.

Det finns metaforgrupper som är mycket vanliga i de flesta språk och som funnits i språket länge, till exempel vägar, växter, uppe/nere, tyngd, spel och liknande. Det finns andra som är mer västerländska eller kanske typiskt svenska - vädermetaforer, till exempel. I många språk är livet en resa, med vägval, hinder på vägen och återvändsgränder. Kärlek är krig där man tar någon med storm och erövrar någons hjärta. Affärslivet verkar befinna sig på en idrottsplats där man ligger i startgroparna, kommer ut på banan och tar rygg på konkurrenterna.

Somliga menar att bildspråket styr våra tankar. Vi blir alltså mer lekfulla om vi säger att vi vill bolla en idé med någon. Andra menar att bildspråket avslöjar våra tankar och personligheter. Det är alltså vårt glada barnasinne som tittar fram när vi börjar bolla idéer. Det är kanske en fråga om hönan och ägget, men vad som än gäller säger våra val av metaforer mycket om vårt språk, vårt tänkande och våra personligheter.

Följ med Lars Melin på en svindlande resa genom metaforvärldarna och lär dig mer om språket, världen och dig själv.