Guernica anses av många konsthistoriker vara ett av 1900-talets mest betydande konstverk då den blev symbolen för kampen mot nazismen och det onda i världen. När Picasso målade Guernica fanns Dora Maar hela tiden vid hans sida och fotograferade de olika skedena av verkets tillkomst. Men Dora Maars roll i skapandeprocessen har förringats av konsthistorikerna. Till en del beror det på Picasso själv som efter deras separation förminskade hennes betydelse.

Dora Maar har också fått representera den gråtande kvinnan, men det var inte hon som grät. Hon var symbolen för tusentals förtvivlade människor under Andra världskriget. Dora Maars politiska engagemang hade fötts långt innan hon träffade Picasso. Redan i tjugoårsåldern var hon en emanciperad, kultiverad och engagerad kvinna. Hon tillhörde surrealisternas kretsar i Paris och hennes vänner var dåtidens stora poeter och tänkare.

Förhållandet med Picasso varade från 1936 och i närmare tio år. Det var Picasso som lämnade henne för en annan kvinna, Francoise Gilot. Picassos agerande vittnade om det komplicerade förhållande han hade gentemot kvinnor. Dora Maar var inte den första och inte den sista kvinnan som fick känna av hans intensiva förälskelse som sedan slutade i djupaste förakt. Dora Maar blev sjuk av uppbrottet men hon var tillräckligt stark för att komma över sin depression, fortsätta att leva sitt eget liv och förverkliga sig själv som konstnär. Hon dog så sent som 1997 och blev alltså 90 år gammal.

Britt Ståhlberg Norée vill med den här boken uppmärksamma denna ovanliga och begåvade kvinna som hamnat i skuggan av den berömde Picasso.