Axel 3 är avrundningen på trilogin - Blå Postmoderna Pekoral. Med vars pekande finger författaren enok viking visar oss mot livets glädjeämnen, absurditeter och rena dumheter. Inte för att vi ska lära något därav. Utan mer som komplement i våra egna upplevelser i tillvaron. Huvudpersonen i boken - Axel - framstår som filosof, äventyrare, mästerknullare, och en hel del annat onämnbart och helt obeskrivbart. Det går knappast att förstå Axel. Fast det är inte heller meningen. Axel vill endast kunna sköta sig själv, på sitt eget vis och ingen annans vis. Axel gör nu slutligen upp med enfaldigheterna bland våra sanna kunskaper och våra bästa lekar och nöjen. I övrigt är boken ett svindlande snabbt actiondrama, till lands, till sjöss, till väders. Författaren påpekar inledningsvis: Man ska inte tro på allt man ser och hör. När dikten och inbillningen ändå överträffas av verkligheten, blir ju den det mest intressanta ändå. I den här berättelsen har alla namn och situationer ändrats. Så att inga personer och händelser ska kunna spåras, och att inga efterlevande ska kunna skadas på något sätt. Tur är väl det; att verkliga personer och händelser har fått sig en liten twist? För det är knappast dikten som skadar oss – utan verkligheten själv i så fall? Eventuella klagomål på textens innehåll och form görs direkt till [email protected]. Och ställs inte till oss som förlag och enbart budbärare i sammanhanget.