Kungsbacka ultras
Kungsbacka ultras
”Glimrande roman”
Svenska Dagbladet
”en mycket lovande debut, präglad av en stark känsla för språkets möjligheter att omförfräscha ungdomsskildringen som genre”
Borås Tidning
”Johan Esperssons lyriska romandebut Kungsbacka ultras driver omkring utan mål, på bästa vis. En kompromisslös kärlekshistoria och minnestext draperad i grått.”
Aftonbladet
Vissa säger att det är farligt att förälska sig när man är för ung
Andra säger precis tvärtom
Jag vet inte varför ”förälskelse” känns som ett så felaktigt ord
Innan jag träffade dig var jag ett barn
En liten unge bara
Vi drack för att hålla värmen
Inlindade i slöhet
Ett gränsland mellan berusning och avtändning
Vi gick tätt intill varandra, axel mot axel, men vi hade redan påbörjat det väldiga arbetet att glömma, att sudda ut, att ge plats för det nya som skulle välla fram ur oss
”Ultras” är ett begrepp inom huliganism som betecknar det totalt hängivna. Och Kungsbacka utanför Göteborg är en menlös plats som inte betecknar någonting.
Här växer dramats huvudpersoner upp och här utspelar sig deras storslagna och sorgliga kärlekshistoria, två ultras som längtar bortom villakvarterens begränsningar, efter mening och fullhet. Romanen börjar i deras sista gemensamma resa när de som unga vuxna ska lämna varandra.
Slutet på relationen är också slutet på barndomen som nu väller fram med våldsam kraft. I ett slags drömlogik existerar alla tidsplan samtidigt, lagras minnen och platser ovanpå varandra. Längtan bort är lika mycket en längtan hem. Barndomens geografi sitter i kroppen, liksom dess skiftande stämningar, dess växlingar mellan brutalitet och ömhet, anspråksfullhet och ogarderad naivitet.
Man kommer krypande tillbaka
Med huvan uppfälld i januarikylan
Man återvänder till exakt samma scen
Strykandes längs trottoarkanterna på vägen mot Vassbäck
Små molande centrum
En promenad som för att sy samman alla förluster
”i själva språket finns ett hjärta. Pulserande pumpar det fram berättelsen i huvudsatser utan avslutande punkter. Konventionella perspektiv bryts upp. Allt händer samtidigt. /…/ kort sagt en levande text om snittet mellan barndom och vuxenblivande, mellan det hämmande hemtama och hängivelsens våld.”
Sydsvenskan
”en stark berättelse om hur det är att vara ung i tjugohundratalets Sverige, med en annorlunda och intressant episk teknik”
Borås Tidning
”en begåvad debutroman”
Jönköpingsposten
”Johan Espersson har hittat en rätt smart form för att berätta om den tid som både flyter långsamt och svischar så snabbt förbi, om de gemenskaperna som suger kraft och de som ger. Jag gillar hans drömska och associativa bygge av avskalade meningar utan punkt, de skapar en bra rörelseenergi.”
P1 Kultur