I syfte att bota enveten migrän och en plågsam magåkomma utvecklade Thomas De Quincey tidigt ett svårt opiumberoende. Paradisets portar slogs omedelbart upp på vid gavel, men han kom senare – under försöken att sluta – att störta ner i sin själs allra djupaste avgrunder. Under abstinensen vaknade mardrömmarna med sällsam kraft, något han intensivt och öppenhjärtigt redogör för i bland annat Suspiria de Profundis, uppföljaren till den beryktade En engelsk opieätares bekännelser. Här finns De Quinceys alla opietexter samlade.