I sin berömda essä »Tala i tungor: ett brev till tredje världens skrivande kvinnor« [1979] skriver Gloria E. Anzaldúa i brevform om rasismen inom såväl litteraturvärlden som den samtida feministiska rörelsen; om att som rasifierad kvinna besegra tvivlet och självhatet och erövra modet att skriva; och om de möjligheter som skrivandets rörliga dialog med jaget och världen öppnar upp.
I översättning och med ett introducerande förord av poeten Burcu Sahin.

GLORIA E. ANZALDÚA [1942-2004] var en amerikansk poet, författare, aktivist och kulturteoretiker, vars tänkande har haft stort inflytande på queerteori, postkolonial feminism och latinx-studier. Hon tematiserar ofta mellanförskap och hybriditet i ett skrivande som blandar poesi, essäistik, prosa och teori. Hon är känd framför allt för Borderlands/ La Frontera The New Mestiza [1987], ett storslaget hybridverk om att växa upp på gränsen mellan Mexiko och Texas, och om de politiska, kulturella och sexuella gränser som separerar människor. Hon är också känd för att tillsammans med poeten Cherríe Moraga ha redigerat den klassiska feministiska antologin This Bridge Called My Back: Writings by Radical Women of Color [1981]. Där återfinns även Anzaldúas »Tala i tungor: ett brev till tredje världens skrivande kvinnor«.