"Det är lördag den 31 juli 1999. Du har de senaste timmarna andats med små korta kippande, ytliga andetag. Knappt hörbart. Klockan är 13:15 när man ser ögonen ryckigt röra på sig under dina ögonlock. Du drar in luft, ett enda hörbart andetag. Sen blir det bara tyst. Ingen utandning utan bara tyst. Du har kvävts till döds och vi har sett på. ALS har nu skördat ännu ett liv." Min mamma fick diagnosen ALS sommaren 1998. ALS är en neurologisk sjukdom. Som för väldigt många leder till en död i förtid. För att hedra minnet av henne och för att bidra till forskningen för ALS har jag skrivit ”Dialog med en ängel”. Här beskriver jag mitt sätt att förhålla mig till sorgen och saknaden av en älskad mamma. Vår räknade tid tillsammans. När hon inte orkade vara mamma längre. Hur det är att leva med en nära anhörig som man vet ska dö alldeles för tidigt och tiden efter hennes bortgång. Det har blivit så uppenbart att man aldrig kommer skapa nya minnen ihop. Men att döden trots allt inte behöver skilja oss åt. Trots fysisk frånvaro kan man på ett rogivande sätt bjuda in till mental närvaro. Alla har vi vår story Det här är min