Flora och Bellona
Litteraturkritikern Olof Rabenius menade att:“Även i Flora och Bellona höras några praktfulla ödemarkshymner och stormsånger, som i välvda strofer och bågade rytmer bära hela vindfånget av Nordanskogens och Nordanlynnets anda.”
I Flora och Bellona offras dansen och skrattet på fridens och fredens altare. Mästerstycket i diktsamlingen är ”Oxen i Sjöga”, en dikt som liksom muralmålningen består av flera bildlager. Här skildras en svunnen värld där nuet tränger sig på och motas bort igen.