Aira kämpade emot för att inte vända sig om. Det fanns inget i
horisonten annat ett oändligt hav. Avståndet var så långt att det
var omöjligt att se annat än vatten så långt ögat kunde nå. Men
hon visste att på andra sidan havet låg hennes fosterland. Finland.
Landet där sorg och tårar varit en del av livet. Nu låg det bakom
henne. I Sverige skulle hon börja ett nytt liv.
Min hemstad, staden där jag föddes
är på väg att försvinna. Murar raseras,
nya moderna hus tar form. Snart finns
det ingen kvar med minnen, ingen
som kan berätta om människorna som
arbetade och levde i industristaden
Norrköping.
I romanen Tango och tårar ger
författaren Annelie Myllymäki en röst
åt dem som inte längre finns bland
oss, dem som lämnade oss för tidigt
och gick i graven med en hemlighet.